Another day, another skrattfest

Idag fyllde jag år. 28 för att vara exakt. Åldern bekommer mig inte ett dugg för att vara uppriktig. Senast jag kände mig gammal var när jag inte längre kunde resa med "under 26"-rabatten, och jag har två bra år innan mina vänner kan hämnas för sina egna respektive trettioårsskivor.
Det har varit en förhållandevis anspråkslös födelsedag, gjord bättre genom att jag delade den med boss Mickes son Jonathan som fyllde 20. Det blev lite grattis, lite tårta, lite presenter och lite öl i gott sällskap. Den bästa delen av dagen var dock orelaterad till födelsedagar. Förra fredagen damp en massa stora kartonger ner på kontoret innehållande möbler till konferansrummet. Lådorna skulle skäras ner och köras bort men innan dess hann vi ha lite kul. Beväpnad med mattkniv, sax och en rulle packtejp satte jag igång med att konstruera en rustning i papp. Det gick kanonbra, och till slut hade jag gjort en breastplate med lamellerade axelskydd och en lans. Jonathan hjälpe till och gjorde en finfin hjälm med fällbart visir. Under den påföljande helgen gjorde Jonne verklighet av ett skämt vi dragit i förbifarten och packeterade in rustningen i en av lådorna, kopierade en följesedel från Ebay och adresserade den till Alvaro som var på semester vid det laget. idag kom han tillbaka och fann sin överraskning. Till en början var han helt paranoid och vågade inte öppna paketet (det stod 400dollar på följsedeln) men till slut tog han mod till sig. Det blev en fest i sig. Som av en slump passade allt perfelt på honom, till och med hjälmen som var ganska liten. Hans barnsliga glädje var en fröjd att se.
 

Alvys ödestyngda hjältepose

Age of steam Engineer

Youth is wasted on the young

Cirkeln är sluten

Det har varit några knepiga dagar i stockholm. Förra lördagen blev jag väckt av morsan som ringde för att berätta att min morfar hade dött på sjukhuset. Det var riktigt tungt. Han var i och för sig 96 år gammal och hade cancer, men jag var inte beredd på att han skulle försvinna. Ett av mina första minnen av mig och morfar är att han läste en bok om Trojanska kriget med illustrationer i forngrekisk amforastil. Sedan ritade han av några av bilderna och färglade dem med tuschpennor. Det var det bästa jag någonsin hade sett. Så vitt jag kan komma ihåg var det där och då som jag började rita själv, och jag har hållit på sedan dess.
Morfars stora intresse var det antika grekland så till dödssannonsen hade jag gjort en bild av Parthenontemplet i akropolis som det såg ut när det stod helt för 2400 år sedan.

Farväl gamle man, och tack för allt.

Arvid Hanson 1912 - 2008

The Office SE

Det är inte bara business på PlayDo´s kontor på Drottninggatan.
I fredags damp AD:n Tulles flaska Grön Chantreuse ner i systemets beställningsbinge. Det var också Alvaros sista dag innan semestern. Det skulle drickas sprit! Vid pass beer o clock gjorde jag och Alvy en runda på bolaget varpå den gröna draken korkades upp. Man blir glad i hatten av kryddad sponken let me tell you. Under kvällen söp och snackade vi en massa, och berättade historier. Bla levererade Micke en sanslös anekdot om hur Odd Ahlgren en gång trollbundit gästerna på kvarnen med en improviserad musikal om Nacka Skoglund. Alla blev packade och goa, det var kanonkul. I dag hittade vi en bild på Alvaros skrivbord som han hade ritat på fyllan. Den var så bisarr att jag var tvungen att färglägga den...
Vi måste supa på jobbet lite oftare.

En vecka i kommunikationsåldern

Gah. Ibland alltså.
Jag ska erkänna att när det gäller telefoni så är jag inte den som håller mig uppdaterad i onödan. Telefoner byts med generationsskiftena, eller när de desintegreras av tidens tand (vilket de aldrig verkar göra, antar att jag har tur på det sättet). I veckan som gick fick jag uppleva en god nog anledning att gå över till brevduvor istället då jag tog ett stapplande steg framåt i form av ett nytt teliaabonnemang, istället för kontokortdealen som jag har haft sedan urminnes. För att resumera hela den processen så kan jag säga att telias telefonservice suger pung. De bär dock hederns mantel jämfört med telias butik på kungsgatan som suger fet pung instoppad i ett arsel. Det tog bättre delen av en dag att köa fram till kassan som verkade ta emot ca en kund var 15:e minut, fördelat på ca 8 anställda. Jag hade gått in i mer detalj på de problem som uppstod visavi bytet till det nya abonnemanget om det inte varit för vad som därpå följde. Uppenbarligen väckte bytet av simkort en latent hårdkodad säkerhetsfunktion i telefonen som låste hela skiten som ett kassavalv. Under resten av den dagen och större delen av nästa var jag således utan telefon medans jag svor och planerade min hämnd mot Sony Ericsson. Till slut verkade det enda alternativet vara att ta mobilen till ett servicecenter och få den lobotomerad för vad tveklöst skulle bli en furstlig summa, för att inte tala om att jag skulle måsta gå till valhallavägen på lunchen och sedan vara utan telefon resten av helgen. Jag gick på muggen i rent vredesmod innan jag gick från jobbet. Då inträffade ett julmirakel; jag knäckte koden! Det visade sig vara en av mina gamla trotjänare från 2006 fast i alfanumerisk form. Lyckan fick mig att utföra en upprymd piratjigg ut genom toalettdörren. Tur att alla var på lunch.

Party Hardy

Jag måste skriva lite oftare- men är inte det den eviga paradoxen; när man väl gör nåt som är värt att skriva om så känns det inte så jävla relevant att sitta och blogga som ett hjon. Jag har gjort mig bekväm på mitt nya jobb iallafall och sitter och ritar gubbar tillsammans med Micke Stenmark, Stefan Thulin och Alvaro Tapia. Om ni har spelat ett svenskt rollspel de senaste tjugo åren så finns det en god chans att en eller alla av dessa personer medverkat i skapelseprocessen. I måndags tog jag några afterworkbärs med Nils Gulliksson, sveriges Gary Gygax.
Things are looking up for our young hero.

å snart kommer Diablo 3 - kick ass!

An S.O.B. on the J.O.B.

Anlände stockholm igår vid tvåtiden för att börja mitt nya jobb på PlayDo. Den största utmaningen visade sig att bli att ta sig till kontoret överhuvudtaget eftersom jag reste beväpnad med den största hockeybag som gick att hitta på Jokkmokks sportaffär sprängfylld av kläder och hårdvara. Jag kände mig som en sherpa där jag vacklade fram längs Drottninggatan, nedtyngd av mitt bohag. När Tyler Durden sa 'the things you own end up owning you' var det nog detta han talade om.

Den evige resenären säger:

Dags att röra på sig!

Flight of the Conchords rockar!